Varje år, på kvällen den 30 april, firar vi Valborgsmässoafton med att samlas kring stora brasor, titta på elden och sjunga sånger för att välkomna våren. Många städar i sina trädrgårdar den här tiden på året och löven och riset är bra material för brasorna. Även resterna efter julgranarna kommer väl till pass. Det är vanligt att man samlar till dessa brasor i månader i förväg.

Den här traditionen kommer som så många andra från Tyskland, där de tände eldar för att skrämma bort häxor. I Sverige brukade vi släppa ut kor och getter på sommarbete i skogen den första maj. Vikingarna tog upp den tyska traditionen med att tända eldar för att skrämma bort onda andar och vilda djur så att inte boskapen skulle komma till skada. De använde också brasorna som ett sätt att hylla och skynda på våren, och för att rena naturen.

Valborg levde på 700-talet. Enligt legenden var hon dotter till Englands kund Richard (historiker anser dock att det är mycket osannolikt), men flyttade med sina bröder till Tyskland. I Wurtemburg grundade de ett katolskt kloster, Heidenheim, där Valborg senare blev en nunna. Den katolska kalendern listar fortfarande hennes dödsdatum; den 25 februari 779.

Valborg helgonförklarades den 1 maj 779, förr kallad 'Valborgsmässan' eller 'Walpurgistag' (tyska). Hon dyrkades på ett liknande sätt som vikingarna dyrkade våren och eftersom tiden på året var densamma blev de två högtiderna snart sammanblandade och resulterade i Valborgsfirandet vi har idag.